Härligheten underbar

Kopia på blog publicerad 2007-08-19 på MySpace.com (www.myspace.com/livilycka)

Troligtvis kommer jag aldrig att få uppleva ett bättre bröllop än gårdagens. Min lilla lillasyster gifte sig med sin Henrik. Allt kändes så perfekt. När de kom in i kyrkan lyste det verkligen lycka och glädje om brudparet och det fortsatte så genom hela vigseln och bröllopsfesten. Min syster var så vacker och hade en jättefin bröllopsklänning och hon hade en stilig man. Till och med vädret var bra (med tanke på sommaren som varit) och det blev välkomstdrink och snittar utomhus. Boklunden där vi hade festen var ett trevligt ställe och maten var jättegod. Alla var glada och det kändes så positivt.

Strax efter att jag fått inbjudan till bröllopet fick jag frågan av brudparet om jag ville vara toastmaster på bröllopsfesten. Det kändes roligt att de frågade och trodde på mig och jag varken ville eller kunde säga nej när lillasyster frågade.

Jag är nog en ganska noggrann person som gör saker rejält om jag väljer att göra dem. Och när det gällde att vara toastmaster bestämde jag mig tidigt för att utifrån mina förutsättningar verkligen försöka göra det så bra som möjligt. I mitt jobb som projektledare på ett fastighetsförvaltningsföretag arbetar jag bland annat med planering, uppföljning, kontroll och presentation/information. Eftersom det är detta som jag förhoppningsvis kan så beslöt jag att arbeta som jag gör som projektledare inom toastmasteriet. All min erfarenhet skulle jag använda för att bidra till att ge min syster och hennes man det bästa jag kunde.

Det blev mycket tid att lägga på planeringen men det var samtidigt roligt eftersom jag trodde att jag skulle kunna bidra till festen och göra den något bättre. En hel del tid gick åt att söka information om vad en toastmaster skall göra. Över 40 sidor skrev jag ut från Internet. Dessa sammanställde jag och hittade både samstämmiga och motstridiga uppgifter. Därefter var det bara besluta vad jag skulle göra och organisera detta vilket jag gjorde.

Inför bröllopet igår kände jag mig väl förberedd och om det inte skulle bli bra så skulle det helt enkelt bero på att jag inte kan prestera bättre oavsett vilja eller förberedelsetid. Mest nervös var jag för talet jag skulle hålla (se nedan), jag var rädd för att inte klara de känslosamma delarna.

Med hjälp av ett väl fungerande samarbete med Christina på Boklunden så kom toastmasteriet att bli lyckat känner jag. Väldigt många verkade nöjda med festen. Många tal hölls och det var bra, trevliga och olika tal. Det var så roligt att se att brudparets vänner engagerade sig för att göra dagen ännu mer minnesvärd. Både Mia och Henrik har verkligen trevliga vänner.

Såhär dagen efter känns det lite tomt. En längre tids förberedelser avslutades med en riktigt lyckad dag där allt gick snabbt och nu är allt slut. Men det är nog det som är utmärkande för något som är riktigt bra.


Här är mitt tal till min syster:
Det har nu blivit tid för kvällens mest pinsamma tal.
Därför lämnar jag över ordet till brudens bror…..
Och det är ju jag så tack för det.

Mårtensson Birgitta! (här är mitt tal till dig)
När du var liten så lyckades vi i din omgivning prestera någon form av pedagogisk miss när vi skulle berätta för dig vad du hette. Och när du var två-tre år så hävdade du med bestämdhet att du hette Mia Maria Mårtensson Birgitta. Och jag har i alla fall för det mesta försökt att vara en god och omtänksam storebror och tio år senare kallade jag dig fortfarande Mårtensson Birgitta enligt dina egna tidiga direktiv. Särskilt noga var jag då inför andra och speciellt i stora folksamlingar.

Den här tiden, din tidiga tonårstid, är den som jag minns att vi (eller i alla fall jag) hade som mest roligt ihop. Det var då allting var pinsamt och man inte ville vara soft. Och soft det var den av oss som kom sist i vattnet i Helge å när vi skulle bada där.

Jag tänkte göra en personlig bekännelse. Jag har aldrig varit någon slagskämpe och jag tror att de flesta betraktat mig som en väldigt lugn kille. Men som 14-åring hände det en gång att jag tryckte till en annan kille riktigt ordentligt.....
Han var sju år så jag borde kanske inte vara så nöjd över det men det är jag. Mia var sju år och hade börjat skolan och i hennes klass fanns en kille vars största nöje verkade vara att förpesta sina klasskamraters tillvaro. Ofta hörde jag hemma vad XXX som han hette hade gjort och när jag en lunchrast råkade få se att han satt på en bom och höll fast Mia genom att hålla sina kängor i hennes hår så fick han väldigt klart för sig att min syster rör man inte.

När det här hände så var jag fortfarande en relativt mycket äldre bror. Numera är du väl så vuxen som jag men hos mig finns ändå känslorna från förr kvar. Och det är känslor ungefär som de man som vuxen har för sina mindre barn. För jag tycker väldigt mycket om dig, jag är stolt över dig och det du gör och om någon är dum eller orättvis mot dig så känner jag att jag vill försvara dig.

Sedan var det ju så att det under väldigt många år var mig som du sa att du skulle gifta dig med. Lyckligtvis hittade du något bättre och Henrik är verkligen en bra kille som känns som en naturlig del i vår familj. Jag tycker att det känns tryggt och roligt att ni har varandra.

Nu har du i och för sig bytt till ett finare efternamn men för mig kommer du även fortsättningsvis att vara Mårtensson Birgitta.

/MM