Härligheten underbar

Kopia på blog publicerad 2007-08-19 på MySpace.com (www.myspace.com/livilycka)

Troligtvis kommer jag aldrig att få uppleva ett bättre bröllop än gårdagens. Min lilla lillasyster gifte sig med sin Henrik. Allt kändes så perfekt. När de kom in i kyrkan lyste det verkligen lycka och glädje om brudparet och det fortsatte så genom hela vigseln och bröllopsfesten. Min syster var så vacker och hade en jättefin bröllopsklänning och hon hade en stilig man. Till och med vädret var bra (med tanke på sommaren som varit) och det blev välkomstdrink och snittar utomhus. Boklunden där vi hade festen var ett trevligt ställe och maten var jättegod. Alla var glada och det kändes så positivt.

Strax efter att jag fått inbjudan till bröllopet fick jag frågan av brudparet om jag ville vara toastmaster på bröllopsfesten. Det kändes roligt att de frågade och trodde på mig och jag varken ville eller kunde säga nej när lillasyster frågade.

Jag är nog en ganska noggrann person som gör saker rejält om jag väljer att göra dem. Och när det gällde att vara toastmaster bestämde jag mig tidigt för att utifrån mina förutsättningar verkligen försöka göra det så bra som möjligt. I mitt jobb som projektledare på ett fastighetsförvaltningsföretag arbetar jag bland annat med planering, uppföljning, kontroll och presentation/information. Eftersom det är detta som jag förhoppningsvis kan så beslöt jag att arbeta som jag gör som projektledare inom toastmasteriet. All min erfarenhet skulle jag använda för att bidra till att ge min syster och hennes man det bästa jag kunde.

Det blev mycket tid att lägga på planeringen men det var samtidigt roligt eftersom jag trodde att jag skulle kunna bidra till festen och göra den något bättre. En hel del tid gick åt att söka information om vad en toastmaster skall göra. Över 40 sidor skrev jag ut från Internet. Dessa sammanställde jag och hittade både samstämmiga och motstridiga uppgifter. Därefter var det bara besluta vad jag skulle göra och organisera detta vilket jag gjorde.

Inför bröllopet igår kände jag mig väl förberedd och om det inte skulle bli bra så skulle det helt enkelt bero på att jag inte kan prestera bättre oavsett vilja eller förberedelsetid. Mest nervös var jag för talet jag skulle hålla (se nedan), jag var rädd för att inte klara de känslosamma delarna.

Med hjälp av ett väl fungerande samarbete med Christina på Boklunden så kom toastmasteriet att bli lyckat känner jag. Väldigt många verkade nöjda med festen. Många tal hölls och det var bra, trevliga och olika tal. Det var så roligt att se att brudparets vänner engagerade sig för att göra dagen ännu mer minnesvärd. Både Mia och Henrik har verkligen trevliga vänner.

Såhär dagen efter känns det lite tomt. En längre tids förberedelser avslutades med en riktigt lyckad dag där allt gick snabbt och nu är allt slut. Men det är nog det som är utmärkande för något som är riktigt bra.


Här är mitt tal till min syster:
Det har nu blivit tid för kvällens mest pinsamma tal.
Därför lämnar jag över ordet till brudens bror…..
Och det är ju jag så tack för det.

Mårtensson Birgitta! (här är mitt tal till dig)
När du var liten så lyckades vi i din omgivning prestera någon form av pedagogisk miss när vi skulle berätta för dig vad du hette. Och när du var två-tre år så hävdade du med bestämdhet att du hette Mia Maria Mårtensson Birgitta. Och jag har i alla fall för det mesta försökt att vara en god och omtänksam storebror och tio år senare kallade jag dig fortfarande Mårtensson Birgitta enligt dina egna tidiga direktiv. Särskilt noga var jag då inför andra och speciellt i stora folksamlingar.

Den här tiden, din tidiga tonårstid, är den som jag minns att vi (eller i alla fall jag) hade som mest roligt ihop. Det var då allting var pinsamt och man inte ville vara soft. Och soft det var den av oss som kom sist i vattnet i Helge å när vi skulle bada där.

Jag tänkte göra en personlig bekännelse. Jag har aldrig varit någon slagskämpe och jag tror att de flesta betraktat mig som en väldigt lugn kille. Men som 14-åring hände det en gång att jag tryckte till en annan kille riktigt ordentligt.....
Han var sju år så jag borde kanske inte vara så nöjd över det men det är jag. Mia var sju år och hade börjat skolan och i hennes klass fanns en kille vars största nöje verkade vara att förpesta sina klasskamraters tillvaro. Ofta hörde jag hemma vad XXX som han hette hade gjort och när jag en lunchrast råkade få se att han satt på en bom och höll fast Mia genom att hålla sina kängor i hennes hår så fick han väldigt klart för sig att min syster rör man inte.

När det här hände så var jag fortfarande en relativt mycket äldre bror. Numera är du väl så vuxen som jag men hos mig finns ändå känslorna från förr kvar. Och det är känslor ungefär som de man som vuxen har för sina mindre barn. För jag tycker väldigt mycket om dig, jag är stolt över dig och det du gör och om någon är dum eller orättvis mot dig så känner jag att jag vill försvara dig.

Sedan var det ju så att det under väldigt många år var mig som du sa att du skulle gifta dig med. Lyckligtvis hittade du något bättre och Henrik är verkligen en bra kille som känns som en naturlig del i vår familj. Jag tycker att det känns tryggt och roligt att ni har varandra.

Nu har du i och för sig bytt till ett finare efternamn men för mig kommer du även fortsättningsvis att vara Mårtensson Birgitta.

/MM

Storstadshybris

Kopia på blog publicerad 2007-07-31 på MySpace.com (www.myspace.com/livilycka)

Enligt Sydsvenska Dagbladet den 30 juli 2007 så tycker en av Malmös främsta socialdemokrater att ett Stormalmö vore en fin idé. Det skulle ske genom sammanslagningar med kranskommunerna såsom Vellinge, Svedala, Staffanstorp och Lomma.
Att en malmöpolitiker tycker att det är en fin idé är lätt att förstå speciellt om man tror att politiker ofta sätter sina egna intressen före att stå upp för demokratin. En sammanslagning mellan Malmö och de små kommunerna skulle i praktiken innebära att Malmö slukade kranskommunerna som skulle förlora sin självständiget och komma att helt styras av Malmö som har så många fler invånare. Sammanslagningen skulle alltså innebära mer makt åt Malmö och malmöpolitikerna.

Om man skulle vilja (vilket de styrande i Malmö aldrig kommer att gå med på) så kanske man kunde göra sammanslagningen lite mer okonventionell och demokratisk. Kanske kunde man se vad de olika kommunerna var bra på och låta dem ansvara för olika delar i Stormalmös verksamhet, en slags "greatest hits". Några exempel:

Någon kanske kan tycka att Malmöpolitikerna inte är extremduktiga på underhåll av fritidsanläggningar (t.ex. badhus) och då kanske t.ex. Lomma kan ta hand om det. Vellinge får alltid goda betyg för sina skolor så de kanske kunde ta hand om utbildningsförvaltningen. Någon kanske tycker att integrationspolitiken fungerar bättre i Svedala än i Malmö. Och i alla fall så hade jag blivit extremnöjd om man valde att den sammanslagda storkommunen skulle kallas något annat än Malmö, t.ex. Staffanstorp. Men som sagt, givetvis kommer inget av detta ske vid en okupation, förlåt sammanslagning. Det kommer bli Malmö, Malmö och åter Malmö.

Malmö har ungefär 275.000 invånare. Lomma, Staffanstorp, Svedala och Vellinge har tillsammans ungefär 90.000 invånare. Jag kan inte se vad småkommunerna skulle vinna på en sammanslagning. Om Malmö vill växa så måste väl det vara Malmös problem och inte de kringliggande kommunernas.

/MM

Engelska - Absurdens språk

Kopia på blog publicerad 2007-07-10 på MySpace.com (www.myspace.com/livilycka)

Jag har aldrig varit bra på engelska. Jag skulle vilja kalla mig normalbegåvad och med lite slit har jag klarat både gymnasial och akademisk utbildning. I skolan klarade jag både svenska och tyska men inte engelska.

Jag har trott att jag varit "Dum i huvudet på engelska". Men nu många år efter avslutade utbildningar så kan jag kanske visa att felet inte ligger inom mig utan ganska oväntat i själva engelskan. Om mina idéer stämmer så är det ett under att engelska är ett världsspråk. Någon kunde väl vågat resa sig och säga "Hallå, jag har en lite annan idé…"

Engelskans stora brist utgörs av avsaknaden av dels analogi mellan det skrivna och det talade ordet och dels logik. Till skillnad från engelskan så har många av de västgermanska språken (t.ex. svenska, tyska, danska m.fl.) funnit lämpligheten i grundregeln att varje bokstav tilldelas ett ljud. Här har engelskan valt en helt annan väg och det verkar här ligga en inneboende poäng i att varje bokstav skall kunna tilldelas så många ljud som möjligt. Meningen med detta har jag mycket svårt att se. Men kanske är det det som är svaret, att det skall vara just svårt.

Om vi som kan svenska aldrig tidigare läst det svenska ordet "Fågel" och fick se det så skulle vi omgående kunna läsa ut det korrekt. Om jag aldrig tidigare läst det engelska ordet "Bird" och fick se det så skulle gissningsleken kunna ta sin början. Hade jag då vetat hur det engelska ordet "Word" uttalades så skulle det väl vara utomordentligt korkat att gissa att bokstäverna I och O ger samma vokalljud. I min (kanske något kantiga) värld har jag mycket svårt att förlikas med ett språk där stavelserna –ird och –ord uttalas lika. För att ytterligare förtydliga vansinnet har jag försökt att illustrera med hjälp av en tabell:

Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?Varför engelska när det finns andra språk?
Det är alltid bra om man kan vara lite ödmjuk. Så därför: Kanske finns det en lätt nyckel för det engelska språket som jag inte hittat ännu. Om den nu skulle finnas så är jag intresserad.

/MM

Större frihet betyder inte obegränsad frihet

Den 10 november 2006 publicerade tidningen Trelleborgs Allehanda en insändare, undertecknad av en Lennart Moberg. I sin insändare menade Moberg att Vellinge kommuns slogan "Här är friheten större" inte var förenlig med det faktum att kommunen inte givit tillstånd till servering av vin i kommunens gymnasieskola (troligtvis under kvällstid) då Moberg skulle föreläsa om Frankrike och det som är franskt.
Jag tyckte att både resonemanget och insändaren som helhet var sällsynt dum och skrev därför en insändare som svar på Mobergs insändare. Här är min insändare:

Större frihet betyder inte obegränsad frihet.
Flera kommuner har slogans som står där större vägar korsar kommungränserna. Helsingborg har t.ex. "Här börjar kontinenten". Staffanstorp har "Den skånska småstaden". Vellinges slogan är "Här är friheten större".

Har man inget vettigare för sig så kan man välja att försöka misstolka en slogan: Börjar kontinenten i Helsingborg? Där en kontinent börjar lär en annan sluta, vilken då? Där kontinenter möts är det ibland risk för jordbävningar med mera, har Helsingborg sådana problem? Är Staffanstorp en stad? Är inte begreppet stad avskaffat, då kanske Staffanstorp också kan avskaffas? Få ställer sådana frågor därför att de är så uppenbart fåniga. Men av någon anledning så dras det ofta växlar på Vellinges slogan vilket kanske beror på att den snarare än fånig är ganska lysande.

På förekommen anledning så vill jag tydliggöra att Vellinges slogan varken säger om friheten är stor eller inte, utan bara att den är större. Vad den är större än framgår inte.

När jag läser Lennart Mobergs insändare (TA 20061110) så kan jag inte dra någon annan slutsats än att Moberg tror att orden obegränsad och större är synonymer. Men friheten i Vellinge varken är eller ska vara obegränsad. Moberg tycker inte att friheten kan vara större i Vellinge sålänge det inte får lov att serveras vin på kommunens Gymnasieskola när han ska berätta om Frankrike. Om jag förstår Mobergs insändare rätt så skulle detta ha tillåtits i resten av Europa och eftersom vi ska vara en del av en europeisk gemenskap så måste vi anamma alla europeiska dumheter. Med samma typ av resonemang skulle man i så fall kunna motivera andra droger och är det då svårare att få tag i narkotika i Vellinge än i Holland så kan friheten inte vara större…

Jag hoppas att friheten i Vellinge även i fortsättningen är stor nog att motstå europeiska dumheter.

/MM