Det som känns

Hög tid för blogginlägg. Har inte fått inspiration till det på ett tag. Det har känts som jag haft mycket att göra och det har jag också och har fortfarande. Men igår och idag har jag tagit tag i lite saker som hängt över mig länge, det här med att få i ordning hemma som jag bara flyttat fram. Främst för att hinna träna som jag tycker så mycket om och även för att kunna jobba lite extra, det är mycket på jobbet. Men det är inte roligt att inte ha ett fint hem.
Min stora klädkammare med fönster skall bli ett rum. Igår slipade jag och spacklade väggarna, imorse slipade och spacklade jag en gång till och så rev jag ut golvmattan.

Därefter blev det en tur till Lund och Gerdahallen och ett steppass. Tyvärr har Gerdahallen sommarschema och det innebär färre pass och varierande instruktörer. Saknar favoritpassen, aeribicen på tisdagkvällar saknar jag nog mest och att det är färre dansaerobicpass är också synd.

Efter träningen åkte jag till mitt jobb men orkade inte jobba så mycket, skickade iväg ett förslag till kursprogram som jag lovat skicka. Hade tänkt att jobba med energideklarationer men behövde känna helg så jag körde först till NovaLund sedan till Hornbach. Där köpte jag tapetseringsverktyg och strukturtapet.

Sedan fortsatte jag med klädkammaren som ska bli rum. Så här såg den ut då

Det var mycket länge sedan jag tapetserade, 14 år sedan tror jag. Men jag fick upp fyra tapetvåder under kvällen och nu ser rummet ut såhär:


Jag har en ny italiensk favoritlåt, Eros Ramazotti och Parla con me. Jag tror det betyder "prata med mig". Jag kan fortfarande inte italienska men någon gång ska jag försöka lära mig det, det låter så fint och så är det ju ett musikspråk.



Det är lätt att önska att någon ska prata eller ta kontakt med en själv. Man borde inte, man borde inse att någon som inte gör det självmant inte är värd en sådan önskan. Logiskt och lätt att förstå, dessvärre är det som känns inte alltid logiskt. Och det är lätt att hoppas på fortsatt kontakt...

/ MM