Kan man få lite mer djup?

Idag har jag jobbat och tränat step.

Instruktören tränade jag för en gång i slutet av sommaren på ett aerobicpass. Då tyckte jag att hon var extremt rörig och eftersom passet var avancerat klarade jag inte det så bra då. Nu var det ju step och det gick klart över förväntan och denna gång upplevde jag inte alls att instruktören var rörig. Det var längesedan jag var på ett så roligt steppass. Tur att jag gick dit för jag var lite tveksam.

Jag hoppas att en del i förklaringen till varför det gick bättre idag än i somras är att min intensiva träning under speciellt senare delen av hösten gjort mig bättre. Som kille på aerobics så förväntas man nog inte vara så bra och det är ju alldeles utmärkt för då är det ju relativt sett svårare att misslyckas. Det skulle vara roligt om jag lyckades bli tillräckligt bra för att lämna denna tillhörighet.
När jag i detta sammanhang menar "bra" så är det givetvis med mina mått mätt. Det vill säga att göra rätt rörelser på rätt takter och att lära mig nya rörelser snabbt. Hur snyggt det ser ut har jag svårt att bedöma men graciös är inget ord som får mig att tänka på mig själv.
Om jag blivit något bättre kommer visa sig under höstens dansaerobicpass. Där har jag misslyckats förr...

Efter träningen hade jag planerat att åka till Ikea, HM, Biltema och Ilva. Jag åkte tillbaka till jobbet istället och fick gjort lite småsaker som tar tid och skulle avslutas. Skönt för då kan jag börja på annat imorgon. Hann inte med någon av butikerna, det får bli en annan dag, kanske imorgon efter träningen då det är dansaerobic igen.

När jag skulle äta ikväll tittade jag en stund på ett TV-program, ”Jag älskar mig” hette det. Jag orkade inte se hela men det jag såg handlade dels om en dansk kille och dels om en dansk tjej. Det viktiga i killens liv var hans bil, att styrketräna och tjejer. Inte någon speciell tjej utan gruppen. För tjejen var det viktiga i livet att synas, att se bra ut, att folk ska se henne och att det ska se ut som att hon har roligt. Att ha roligt nämndes inte utan som jag förstod det så räckte det att det såg så ut. Båda två älskade såg själva mer än alla andra.
Tänk så olika man kan vara. Dessa liv verkar så fattiga men kanske möjligtvis enkla att leva. Var är ödmjukheten? Var är kärleken? Kan man få lite mer djup än denna ytlighet?

Tjejen sade något i stil med: Jag är social och jag har inga problem med att gå fram och prata med människor jag inte känner. Min första tanke var ”Och vad är självändamålet med det?”. Men kanske kan det bli roligare så. Jag har inga problem med att gå fram och prata med någon som jag verkligen vill prata med utan kan gå långt i dessa lägen. Men annars, när det inte betyder så mycket, så gör jag det oftast inte. Ska nog tänka på det.

/ MM