14 september 2008

Hur svårt kan det va?

Jag blir så trött. På mig själv och främst på min totala brist på rutin.

För snart ett år sedan besökte en tjej mitt jobb. Jag tyckte att hon verkade trevlig. Senare får jag höra att hon skulle tycka det var trevligt att träffa mig. Vad gör jag då? Ser jag till att det blir en träff? Nejdå, jag avstyr det hela och intalar mig att det är ett friare, lugnare och mindre riskfyllt liv om man är singel. Det är förvisso sant men ändå?
Nu i efterhand har jag dessutom kunnat konstatera att hon ser bra ut vilket jag även det lyckades missa i början.
Jo givetvis har hon pojkvän. Det finns ju utrymme för att vara betydligt mer kvicktänkt än jag och det var det någon som lyckades med.


Suck!!!

/ MM

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det där var klumpigt bror och nästan lite fegt ;-). Men jag förstår precis vad du menar... man vill liksom skydda sig själv fråna att eventuellt bli sårad i framtiden. Fast hellre älska och bli sårad än att inte älska alls, eller?

KRAM

PS. Har förresten läst dina senaste inlägg, men orkar inte kommentera nu, klockan är ju över 12 och jag ska lägga mig och sova nu! Mamma och pappa är här men åker hem imorgonbitti. Förresten, en sak till, grattis till att ha blivit morbror!! =D

MM sa...

Fegt hade det kanske mer varit om jag velat men inte vågat och det är nog inte så jag är. Vill jag något brukar jag göra det, även om jag är nervös för det.

Men annars har du ju helt rätt, mycket klumpigt av mig och visst är det bättre att våga förlora än att inte ha möjligheten att vinna!

En liten förklaring skulle ju kunna vara en tredje part som ar intressant...

Grattis till dig med!

Kram

Anonym sa...

Du har så rätt, fegt var fel ordval eftersom det var först i efterhand som du började "småångra" dig!

En tredje part.... det tåls att få höra mer om... ;-)

Ha en BRA vecka!!

Jag ska till Tyskland på måndag och vara borta tills på onsdag. Ex-flygvärdinna är jag ju, men ändå har jag gått och blivit flygrädd... så nu fasar jag inför flygningen!